In between

Jävla fan. Att tänka "livet är kort" kan dra åt helvete för när jag knappt vet vad jag vill och ännu mindre vad jag vill få ut av samtalet (från helvetet) som jag i princip ändå vet hur det kommer gå vad som än sägs. Vill typ bara skita i det. Har grävt min egen grav och nu är den på väg att bli så djup att jag inte kommer upp alls..
Vad har jag att förlora? Inget. Allt. Vafan vet jag. Är förbannad på mig själv och för att jag är så onödig och för att jag (nu också) överanalyserar precis allting och för att jag aldrig bara kan vara lugn och låta nånting bli som det blir.
Och att jag alltid måste prata om allting och inte kan tänka själv utan hjälp och helvetes fitta vad jag inte vill detta.
Att skriva vad jag känner är (märkbart) inga problem. Men att säga det face to face kan dra åt fan.

Hahaha. När jag läser vad jag själv skrivit undrar jag hur gammal jag egentligen är. Föddes förmodligen 6 år senare än vad mamma säger..

God jävla natt


nattens.

saknad: att ligga i den där vackra mannens famn, i den där vackra mannens säng. (tyvärr)
längtan: sommarvärme, bara ben och grillkvällarna vi kommer ha i sommar
drömmar: att livet kunde vara lite enklare, att jag inte kände någonting och att allting kommer att ordna sig

to keep or not to keep, distance.
- the answer is unluckily easy


 


Btw

Och förövrigt tror jag på allvar att jag var hora i mitt förra liv. Ännu mer än i detta dvs.


Shh

Shh..! Hör ni? Nej, inte jag heller. För det är alldeles alldeles tyst här. Just nu uppskattar jag att pappa bor på landet något alldeles oerhört. Tystnaden är fantastisk. Att sitta på trappen och lyssna på den är ännu mer underbart.

Nu ska jag och kudden ha mysnatt.


jag tror jag förstår nu

jag tror jag förstår nu.
hur det kommer sig att jag reagerade som jag gjorde i skolan och varför jag tänker för mycket.
visst, jag har aldrig varit bra på det här med 'casual', men jag tror mitt förhållande med a, gjorde allting ännu värre. inte för att jag ångrar det, vi hade det bra, när det inte var dåligt (så att säga) men det var inte normalt. och ingenting jag önskar för någon. för trots att det var ett förhållande var det inte det, alla dessa hemligheter, att aldrig kunna visa sig tillsammans, att aldrig kunna vara offentlig, det tär på en.
så, poängen är, att jag längtar nog fortfarande efter ett förhållande på något plan, ett normalt jävla förhållande utan stängda dörrar. och jag tror det är det som jag har fått en liten liten glimt av nu, hur det kan vara, och också det som gör att jag lägger alldeles för mycket tankekraft och analysering på det.
jag har nästan glömt hur man gör, hur man är, när man får vara sig själv och inte någon som ständigt måste hålla tillbaka.
tyvärr måste jag ju egentligen göra det nu också, så jag inte faller, men den här gången handlar det om att göra det för att inte bli kär, förra gången var det för att jag VAR kär. nu är det för min egen skull och inte för risken att jag faktiskt förstör någon annans liv.

suck. vet fortfarande inte hur jag ska göra, och jag märker själv att jag tänker för mycket på det, ännu mer när jag sitter själv utan så mycket annat att göra än att just tänka.
antingen fortsätter jag, och övar på att vara causal, eller så slutar jag, och skonar mig själv från det jag nästan helt säkert vet kommer hända.

"It's almost like you had it planned, it's like you smiled and shook my hand, and said hey; I'm about to screw you over, big time"

helvete


när ord inte räcker för att uppleva

jag är dålig på att skriva här.
finner inte riktigt tid, eller tja, ork.

och därför vet jag inte riktigt vart jag ska börja.
det jag skrev för ett tag sen att jag behövde just nu jag har fått till sist iallafall.
älskar min lägenhet, mina stjärnor säger att den skriker mig, och det stämmer nog väldigt bra.

har spenderat kvällen med mina tjejer, som alltid på söndagar. det bästa med det förutom att just umgås och bli fet, är att söndagsångesten försvinner när man träffar dom man älskar. iofs drack jag inte just igår, men i allmänhet brukar söndagar vara värst, när man känner att ännu en vecka flugit förbi alldeles för fort utan att något vettigt blivit gjort, eller att man lyckas gjort nåt dumt kvällen innan.

herregud, vet inte vad jag ska skriva. ska jag få ner allt kommer det bli en novell, eller en bok kanske.
så jag skiter i det idag!

pözz

bara kärlek



att man kan ha så mycket kärlek för några.
amanda, hanna, josefine, annie och ciccie.
ni är helt jävla underbara.

repeat.

två saker jag behöver just nu:
- min lägenhet
- en snygging att ha sex med i den lägenheten

inte för att jag är kåt direkt. men har relativt extrema cravings på närhet just nu. så nästa vecka är det hunk-hunting som gäller. (kommer ju med all säkerhet inte hända nu med tanke på att jag skrev det, but a girl can dream, can't she?!)

denna veckan har vart fin men utmattande.
hämtade nyckeln i tisdags och sen dess har det vart ett evigt flängande fram och tillbaka till lägenheten med grejer, som förövrigt aldrig tar slut!!! förstår inte vart alla grejer kommer ifrån... sjukt.
lördag is the day iaf, då kommer alla möbler och jag får äntligen lägenheten komplett!
så imorn är det sista kraftansträngningen för mig att flytta grejer och baka och fixa innan mamma kommer på kvällen och hjälper mig med det sista småplocket.

btw. Moa Lignell – When I Held Ya ♥

nu ska jag betala räkningar innan jag sover! tjoho..

nattens

saknad: någon att känna värmen från.
längtan: efter våren och endorfinerna som kommer med den, och att flytta.
drömmar: festivalliv, åka utomlands. kan bara kallas drömmar just nu tyvärr.

somebody that i used to know

jag vet inte om det är för att min mensvecka är på ingående eller
för att du faktiskt inte har ringt på 6 dagar som jag känner mig kass.

"you never know your last memory with someone until it's over"

jag intalar mig själv att det är rätt skönt att det är tyst, men sanningen är att det är ensamt utan dig.
sju veckor sedan jag träffade dig sist och du bleknar, sakta, men du bleknar. men det är svårt att släppa utan ett avslut. en del av mig vill bara vika mig och slå sifforna till din telefon, men jag vet samtidigt att gör jag det så börjar allting om igen. dessutom tror jag fortfarande att du kommer ringa. jag väntar i alla fall fortfarande. skjuter upp dagen då jag ska inse att du faktiskt inte kommer ringa mer. jag är ledsen för att vi är som vi är baby. och att det blev som det blev.

"..and now you're just somebody that i used to know"





you can get addicted to a certain kind of sadness.

när demoner återkommer



har vart hemma hos mina finaste änglar i helgen.

fredag var mys med henke, och senare systrarna reingård. vi satt och pratade i 2 timmar innan vi märkte att vi i princip glömt bort att sätta på tvn. det är så det ska vara. sen blev det film och nattprat innan vi somnade.

lördag eftermiddag spenderades hos emma&johan, för gemensamt firande av mig, william och johan. alltid skumt att vara där. inte just där, men när emmas föräldrar med respektive är med, blir jag och henke och ricke som en klump som inte passar in varken bland barnen eller med de vuxna. men men, smörgåstårta och farmors semlor är ju aldrig fel.
kvällen; förfest hos julia med henne, annie och linda. vi tjötade, spelade kortspel och lyssnade på gamla godingar. var fulla redan vid nio, eftersom tåget in till jkpg gick 20 över. var längesen en sån tidig fylla uppenbarade sig. mötte cis & mirre på murphys, där jag möter första demonen för kvällen som sitter och myser med sin sambo/mamma till hans barn. wierd it was. men rätt trevligt. eller ja inte att träffa honom, men att vara där överhuvudtaget.
sliver, efter den förbannade kön hade jag inga fötter, och knappt händer heller. men in kom vi och tårna tinade. ingen av oss vet egentligen om vi hade kul, för det var för mycket folk för att vara någonstans, så vi sprang mest runt och letade efter ett lämpligt ställe att stanna på. kom upp till harrys, träffade andra demonen för kvällen. vad ska jag säga mer än att han är precis som vanligt. no suprises. men det är rätt skönt, vet inte riktigt hur jag reagerat om han förvånat mig.
åkte hem med jocke, sjöng som galningar i bilen, gick hem till julia, pratade skit och lade oss.
söndag bestod av frukostpicknick på julias golv, packande, god mat och hemfärd med henke i bilen.
över lag en alldeles underbar helg som jag önskar inte skulle ta slut. fina fina människor jag har runt mig. ♥

idag har jag käkat mcdonaldsfrukost och pluggat med grabbarna grus - martin och johan. vi lyckades bli klara med uppgiften ungefär fem minuter innan vi skulle gå, så det var ju fantastiskt. vidare mot hemsk föreläsning där jag lyssnade på ungefär 6 ord. hemåt, gjort massa nödvändiga saker och vart nära att börja packa även om det är två veckor tills jag flyttar.
tittade på 'jag saknar dig' och grät som aldrig förr. kanske träffar en mer när man själv har två tvillingbröder som är så sjukt nära, vad fan vet jag. förutom delvis relativt dåligt skådespelande så var filmen underbar. dessutom upptäckte jag ailucrash, med äckligt snygg och begåvad frontman som får vara nära mig anytime.
AiluCrash – Turn The Tide (Cilla Turns).hela deras skiva var amazing, hoppas dom får ett litet break med tanke på filmen nu. efter allt gråtande blev jag i alla fall helt matt så nu har jag myst runt i rummet och tänt ungefär 20 ljus, lyssnar på underbar musik och gått runt och småstädat.
ska kanske dra på en till film innan det är dags för sängen. satte på apflickorna innan, tänkte att den kunde va bra med tanke på alla priser den fått, men tror inte jag orkar med nåt djupt. kollade på something borrowed igen igår, så den kan jag inte kolla på igen.. gud vad jag älskar den filmen dock. och ginnifer goodwin är en sjukt bra skådespelare. och söööt. äntligen lite naturligt söta tjejer i amerikanska filmer och inte bara dockor. aja, får nog  bli dagboken, he's just not that into you eller ps i love you idag.

2 veckor och 4 dagar kvar!




when things rise




maybe it's your shadow that has the shape of the missing piece of my puzzle.
or maybe you're real.
i know i need you, anyhow.


födelsedag



har haft en mycket fin födelsedag.



amanda min vän jag känner med dig ♥



att hitta hem

efter igår känner jag två saker:
att jag verkligen älskar mina vänner
att jag nog pratar för mycket i telefon

vi firade mig igår. alla mina finaste var där, och jag fick världens finaste presenter.
amanda gav mig en ring som jag kollat på massvis med gånger och ett halsband som var skitsnyggt, och ciccie gav mig också en ring. (som jag tyvärr redan hade men det är tanken som räknas) tack mina finaste änglar! ♥
sen hade alla mina underbaringar gått ihop och gjort två tavlor till mig, där de använt sig själva för att skriva mitt namn. orkar inte sitta och ösa massa kärlek i tusen år, men det är så jag känner att jag vill göra egentligen. för den presenten var heeeeeelt fantatisk. bästa ever, faktiskt. sånt jag värderar till tusen att få, men inte skulle komma på att göra själv. fantasilöstjej_90. min födelsedag om ca en halvtimme btw!!! äger!

jag pratar för mycket i telefon. förra månaden gjorde jag av med alla 3000 minuter, det är 50 timmars telefonpratande... det är inte konstigt jag har ont inuti öronen efter att ha använt mina hörlurar så mycket. undra om jag borde limma fast dom i öronen om dom inte växer fast själva? något att tänka på!

VAD MER?!
kul kväll igår, speciellt förfesten. hanna är så jävla söt när hon fnissar hejdlöst i 20 minuter utan att kunna sluta i alla fall. det är underbart. men så är alla mina vänner underbara.
sen kan väl resten av kvällen sammanfattas med ett ord: drama. haha, helt sjukt.

sen var cecilia här idag över dagen. fantastiska människa vad jag älskar dig och allt med dig!

nu ska jag inte skriva mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

fnizz älskar bloggiZar.

här gräver jag ner mig ett slag.


something borrowed..
en fantastiskt amerikansk, romantisk komedi men samtidigt också bara fantastisk. så rätt. 

det är den där veckan i månaden när jag känner att jag bara vill ligga i min soffa och inte träffa nån och inte göra nåt. vilket jag hittills också har gjort. jag vill bara ligga och titta på romantiska komedier om underbar ouppnåelig kärlek som absolut bara finns på film. ser inte fram emot en heldag i skolan med jättekrävande grupparbete imorgon direkt.
önskar jag kunde vara uppe hela natten istället och lyssna på deppmusik och analysera sönder dem och vara sådär nere som man bara blir en gång i månaden. alternativt gå ut och springa av mig all sorgsenhet.
men så funkar inte livet tyvärr.

for your lonely nights - här gräver jag ner mig ett slag.

dessutom saknar jag dig. jag behöver din närhet nu. du är alldeles för långt borta. och till skillnad från i de romantiska komedierna kommer du fortsätta vara det. den här veckan känns en gång i månaden med dig alldeles alldeles för lite.
suck. detta är ingen bra kväll. jag behöver nån som ligger nära mig. nån som är levande. och med det menar jag att en kudde inte hjälper.

pratade med sawa igår om mitt liv och hon undrade vart det har blivit av den gamla emma eftersom jag inte har gått och legat med ens en enda kille efter jag och baby gjorde slut. ännu mer konstigt tyckte hon det var nu när det har gått så mycket som två månader. (!) hon känner inte igen mig säger hon. och sawa, som vart med mig under alla de galnaste åren, har nog rätt. jag vet inte heller vad som har hänt med mig.. kanske har jag växt upp, kanske är jag bara kräsnare nu. fast nej. som jag skrivit innan, jag har bara verkligen ingen lust att vara med någon annan. det är fortfarande för mycket känslor kvar för a.
det är insane hur djup man känner sig när man är på det här humöret, djup och analyserande. skrattar nästan åt mig själv. men det är skönt att ha nånting att skylla på när man vill vara det ibland.

filmer som måste ses denna veckan:
ps i love you
dagboken
he's just not that into you
something borrowed (igen!)
no strings attached
kanske twilight också.
där har vi paketet för att bota, alternativt dra mig djupare ner, i min tillfälliga depression.

godnatt.

about

Min profilbild

emma

RSS 2.0